Under de senaste åren har kunskapen ökat om den ovanliga och allvarliga sjukdomen lungfibros, delvis beroende på nya behandlingsmöjligheter. Sjukvården har blivit bättre på att ställa diagnosen, det vill säga vilka kriterier som måste vara uppfyllda för att någon ska anses ha lungfibros. Trots detta kan det ta månader, upp till flera år innan en person som lider av lungfibros får sin diagnos. Det kan vara så att personen har rökt tidigare och gått för luftvägsbesvär hos en läkare, och att läkaren gjort bedömningen att sjukdomen är en rökrelaterad sjukdom som KOL. Felbedömningar leder tyvärr till brister i omhändertagande av personer som snabbt behöver tillgång till bromsande behandling.
Idag är det stora skillnader i vården av patienter med lungfibros beroende på var i landet patienten bor. I år har en uppdatering av de europeiska riktlinjerna för idiopatisk lungfibros skett. Samtidigt har kriterier för hur progression vid lungfibros skall skattas kommit med i riktlinjerna. Redan 2019 presenterades ett uppdaterat nationellt vårdprogram för idiopatisk lungfibros. Tanken var att det skulle leda till ett ökat intresse för sjukdomen, och ge kunskaper och stöd vid diagnostik och behandling inom vården men vad har de facto hänt? Då det nu finns kunskap och metoder att ställa diagnos, behandling att tillgå och vårdprogram att följa är tiden inne för en förbättring som sträcker sig över hela landet och når alla patienter.