Under pandemin såg vi en sällan skådad samling kring ett enda mål - att stoppa smittspridningen av Covid-19 och på snabbast möjliga tid få fram vacciner. Pandemin var en tragedi på många sätt, men det har också blivit ett kraftfullt exempel på hur man kan arbeta missionsorienterat mot ett stort gemensamt mål. Det blev en situation där aktörerna var tvungna att sätta sig ner tillsammans, släppa all prestige, alla gamla arbetssätt för att tänka nytt och överkomma hinder. Tänk om vi kunde hitta samma mod, tillit och handlingskraft när det gäller kampen mot lungcancer?
Lungcancer är den cancerform som skördar flest liv och det krävs stor handlingskraft. Även om mycket har hänt i form av nya behandlingsmöjligheter, ny diagnostik, gentestning och avancerad strålbehandling återstår mycket arbete innan de nya innovationerna används fullt ut i rutinsjukvården.
Sjukvården måste ges möjlighet att kunna arbeta med en individanpassad diagnostik och behandling, det vi kallar precisionsmedicin. Fortfarande får över hälften av alla personer med lungcancer sin diagnos för sent för att den ska gå att bota.
Det är inte acceptabelt och vi behöver samarbeta mer både internationellt och nationellt. Då behövs tillit mellan aktörerna. Sjukvården, industrin, patientföreningar, akademin och politiken måste börja arbeta mot samma mål och tillsammans. Alla behöver kunna lita på att vi gör detta för att nå målet att ingen ska behöva dö i cancer och att dödligheten i lungcancer ska halveras till år 2030.