Systemet för kunskapsstyrning bygger på en organisationsmodell med flera nivåer som ska samspela med varandra. Den nationella nivån består av regioner i samverkan, SKR, där stödfunktionen för systemet finns och staten. Nästa nivå är sjukvårdsregioner, främst med hälso- och sjukvårdsledning och med kommuner. Där är uppdraget att stödja vårdgivare i att använda bästa tillgängliga kunskap, men också att utveckla och förbättra verksamheter. Patientperspektivet ska finnas med på samtliga nivåer. Kunskapsstyrning är ett gemensamt arbete mellan regionerna och samordnas via SKR.

Ett vårdförlopp innebär en standardiserad utredningskedja med utredning, snabb och rätt diagnos samt behandling som mål. Det kan också leda till större kunskap i hälso- och sjukvården. Staten och SKR har i en överenskommelse enats om att skifta från produktion av kunskapsstöd till ett tydligare fokus på implementering, uppföljning och analys samt verksamhetsutveckling.

Men teori och praktik följer inte alltid varandra, så hur ser det ut i verkligheten? Vem säkerställer att kunskapsstyrningen och dess vårdförlopp implementeras och följs upp? Kommer vårdförloppen patienten till godo? I dagens samtal jämför vi två helt olika sjukdomstillstånd: hjärtsvikt och lungfibros. En stor sjukdomsgrupp med ett ”gammalt” vårdförlopp, och en liten sjukdomsgrupp med ett relativt nytt vårdförlopp.

‍

PC-SE-104344 sept.2024